Marcela Paz

Jag tittade klart på Spartacus nyss. Gud vad hemskt det var för i tiden. Jag kan inte förstå hur folk kan vara så grymma mot varandra och göra allt för makt och heder. I dagens samhälle sker ju nästan samma sak men inte lika grymt, nu manipulera man mer sina barn till det man vill. Som äktenskap, yrke, strävan efter något etc.

Jag blev så ledsen när Lythia togs ifrån Crixus.  Jag blir så ledsen över att även i verkligheten sker det att två personer som verkligen älskar varandra inte får vara med varandra. Det är så svårt att hitta äkta kärlek i verkligheten och dom som funnit den slits ifrån den. Men jag tror att det är svårare att leva kär i någon och inte få den kärleken besvarad.  Eller att bli lurad och kär i någon och den personen visar dig samma känslor, men allt visa sig vara en lögn och i slut enda påstar personen sig ha tvingats att vara med dig. Mycket som sker i världen och kärlek är ändå en viktig del av den. Jag har läst mycket i psykologiska böcker att ett barn dör om den inte får kärlek. Tänk er att sen barn strävar vi efter den. Men jag tror att den synpunkten ändrar för många sen när dom bli stora. Nu är kärlek inte en så stor grej, nu gäller det att ha skoj, leva livet och tjäna bra med pengar.

Pengar och makt har blivit något jätte viktigt. Varför tror ni att människohandeln, vapenhandel och droghandel är så stora. Jo för att det finns mycket pengar och inga känslor. Folk har ingen respekt, empaty eller ödmjukhet för någon. Jag tror att i år hundrade har människan varit egoistisk och bara tänkt på sitt eget bästa. Serien spartacus ger tydligt den bilden, för dödade man för underhållningsskull. Vi människor njöt av att se andra lida och dö. Och desto mer någon led desto bättre. Jag tror att om jag skulle bli en som person som inte hade någon empaty längre för någon, så skulle det inte vara ja.

Jag har faktist haft tur att jag fick sitta bredvid en jätte trevlig kvinna. Har pratat faktist jätte mycket och så har jag sovit lite och tittat på Spartacus har väntat två månader för att titta klart på den. Min resa har gått jätte snabbt, nu är det bara tre timmar av dom 13 som man åker.  Sen blir det att vänta i 3 h i spanien men det kommer gå snabbt. Första ska jag leta efter min gate, sen så vill jag köpa en parfym min tog slut, och sen är det dags att åka. Om jag hinner så ska jag fika, jag är en riktig fika person sitter varje dag på cafet HAHA. Min nuvarande personligtränare har tagit bort det från mitt nya schema, jag får inte ens dra ut o festa sa han. Men man bränner ju kalorier när man dansar så, så farligt är det ju inte. Jag tycker så synd om han som ska träna med mig, för att jag har bara ursäkter, det är så vanligt för att vara jag. Men så fort jag kommer igång, då är jag med. Ett litet tag i alla fall. Jag tröttnar väldigt snabbt. Jag tröttnat faktist på allt väldigt snabbt. Jag gillar när det sker saker hela tiden. T.ex. jag gillar inte att vara hemma hos folk hela dagen eller att dom ska vara hos mig hela dagen för att jag blir uttråkad. Jag vill ut och röra mig, Shoppa, träna kanske. Träffa folk, fika osv . Min personligt tränare föreslog att han kunde hämta mig hemma hos mig och skjussa mig till gymmet och sen skjussa mig hem. För att då kunde jag inte ursäkta mig med att det var för kallt ute haha. Tur att han är min vän och att jag känner honom väldigt bra för att annars skulle ingen ha tålamod med mig. Och jag fick lova honom om han inte såg resultat måste jag ändra mina mat vanor som är typ 3 smörgås till frukost, en såndär dononi  yughurt på bussen, sen en frukt och nötter om jag är hungrig, sen min matlåda är lika stor som matlådor och jag är oftast hungrig efteråt så jag brukar äta något sånt. Sen blir det att äta en banan. Kommer hem äter mat och sen på kvällen 2 smörgåsar och en paket mjölk och på natten vaknar jag och äter något igen. Fy fan vad jag äter nu när jag tänkter efter. Så mycket åt jag varje dag när jag pluggade. Och jag glömde att jag fikade i mellan. Nej nu fick jag panik. Jag skulle dö om jag skrev en mat dagbok. Tur att jag inte är tjock. Men jag börjar oroa mig, ni vet när man blir äldre växer man ju åt alla håll lättare. Jag pratar jämnt om att jag börja ta hand om mig och det leder bara till prata kanske borde börja på riktigt nu för hälsans skull. För att den är inte så bra heller.

Här i Chile blev jag faktist väldigt poppis. Har jobbat på massa event för olika företag, jag fick betalt för att gå till klubb och var vip överallt. Men jag valde att samarbeta med ett ställe som heter Castillo. Blev omringad av massa killar hela tiden och fick massa med erbjudande av att vara med i tv program. Men det är inte lixom min grej, i chile måste man vissa för mycket hud och jag är mer av den blyga typen . Nu innan jag åkte gick det som bäst men jag ville ändå hem till Sverige. Bryr mig inte så mycket av alla erbjudande, jag har ändå pengar, jag är inte rik men jag är lycklig, jag reser jämnt så det lockade inte mig heller, och att vissa mig för tusentals äckliga män halv naken gjorde saken inte heller bättre. Så jag håller mig istället fast till ett Svensson liv, med en eller flera resor varje år, på klädd och lycklig.

Men jag ska inte klaga fick ju mycket i gengälld för att jag besökte klubbar, och jag gillar ju att stå i centrum och se alla dom avundsjuka blickar av tjejer som vill vara mig haha. Nej nu låter jag som värsta stroppen. Men jag tror att inom alla av oss har vi alltid vilja känna det där att folk lite vill vara som du och det fick jag uppleva nu och det var kul, men det är inte alltid lika kul för att vi tjejer kan vara riktigt elaka mot varandra.

Jag känner på mig att i år är mitt år. Förra året gick det för det mesta dålig. Men i år har allting börjat bra och det känns verkligen som att det kommer forsätta så. Om man är positiv försätter allting positivt? Så tänker jag i alla fall. Jag har börjat skriva en lista med saker jag vill göra i livet. Jag hoppas den uppfyller sig. För var jag väldigt beroende av, vad alla ville och vad alla förväntade sig av mig. Men förra ¨året ändrade allt. Jag hade ingen aning längre vad jag ville av mitt liv och vad jag hade för förväntnigar som sagt jag hade alltid levt under andras förväntnignar. Och nu när jag tänker för mig själv blir alltid svårare. Nu är det min tur att välja själv vad jag vill. Mina föräldrar har alltid låtit mig göra det men ändå så har jag lyssnat på andra.  Nu har jag börjat lyssna på mig själv och det första jag gjorde var att åka långt bort för att komma i bra tankar och lista ut vad jag ville och njuta av livet nu när jag har chansen. När man kan så ska man ju njuta av vad som erbjuds. Jag har även börjat göra saker som alltid satt stopp för mig som att hoppa fallskärmshoppning, swing och canopy. Nästa blir hoppa bungee jump, klättra på berg elr något liknande och självklart så drömmer jag om att se vattenfallet iguasur. Vet inte om jag stavat rätt och så vill jag plugga. Men vad, vet jag inte jag pluggade ju till lärare men har fryst. Och idag är jag faktist osäker på om jag vill bli lärare. Jag har alltid drömnt om att bli journalist, men när jag fick praktisera på svt satt dom stopp för min dröm. Man ska ju kämpa för vad man vill, jag kanske borde börja nu medans jag är ung sedan blir allt svårare.  Jag har också alltid viljat bli författare, men har ingen aning om det finns en utbildning till det.

Det var faktist svårt att säga hej då igår till alla speciellt till min morfar. Min morfar har alltid varit tuff och inte vissat så mycket känslor. Det var så han blev uppväxt han är man han ska inte visa känslor, han ska bara leverera mat till bordet och jobba hela dagen lång. Men när jag var i Chile fick jag ett halsband av honom med ett kors som jag bärt varje dag. Jag blev så glad när jag fick det, för att jag vet att den betyder jätte mycket för honom. Han är jätte troende och han fick korset vigd av en colombiansk nuna och han har använt halsbandet varje dag. Men en ikväll när något hemskt och tro värdigt som inte är värt att nämna hända mig, sa han till mig att bära den varje dag och varje gång jag var rädd så skulle jag hålla i den och be till gud och sen gick han. Då märkte jag att han verkligen brydde sig och att det är han sätt att säga jag älskar dig och vill inte att du ska vara rädd.

Och den 8/2 kom min morfar hem till min moster i reñaca. Och alla blev förvånade för att hans koncept är som man att han aldrig lämnar sitt hus. För att han måste ta hand om den så att ingen rånar och så måste han ta hand om sina husdjur. Speciellt sina hundar som han tar hand om sina barn. Han kom ditt umgicks med alla, åt med oss och var faktist glad och tittade inte alls på klockan. Då märkte vi att klcokan var 22.00 och det var bäst för honom att röra sig hem. Det var då det blev dystert. Han tog mig på handen och sa hej då hoppas, du får en bra resa och låt gud vara med dig. Jag kramade honom, viskade i hans öra jag älskar dig morfar. Han kramade mig för första gången jätte hårt och sa till mig jag älskar dig och så gick han och jag såg att han slog sig mot bröstet . Och då vänder han sig om och säger hej då i just det ögonblicket ser jag att han ögon var helt tårfyllda. Ni anar inte vad rörd jag var och hur svårt det var för mig att säga förväl. Jag vet ju inte när jag kan åka tillbaka och om vi någonsin kommer ses igen.

Här i Chile blev jag faktist väldigt poppis. Har jobbat på massa event för olika företag, jag fick betalt för att gå till klubb och var vip överallt. Men jag valde att samarbeta med ett ställe som heter Castillo. Blev omringad av massa killar hela tiden och fick massa med erbjudande av att vara med i tv program. Men det är inte lixom min grej, i chile måste man vissa för mycket hud och jag är mer av den blyga typen . Nu innan jag åkte gick det som bäst men jag ville ändå hem till Sverige. Bryr mig inte så mycket av alla erbjudande, jag har ändå pengar, jag är inte rik men jag är lycklig, jag reser jämnt så det lockade inte mig heller, och att vissa mig för tusentals äckliga män halv naken gjorde saken inte heller bättre. Så jag håller mig istället fast till ett Svensson liv, med en eller flera resor varje år, på klädd och lycklig.

Men jag ska inte klaga  fick ju mycket i gengälld för att jag besökte klubbar, och jag gillar ju att stå i centrum och se alla dom avundsjuka blickar av tjejer som vill vara mig haha. Nej nu låter jag som värsta

Måste berätta en sak, jag har alltid varit nöjd med mig och får ofast höra bekräftelse att jag ser bra ut och har snygg kropp. och jag trivs med den men det finns alltid något man störs sig på och när det gäller mig och säkert många andra är det min mage. och mitt problem är att jag gör inget åt saken. Jag tror att den ska bli perfekt genom att jag läser på hur jag ska gå ner i just den zonen vad som ska äta och träna. Samt att jag babblar omde jämnt. Men när det gäller att göra något åt saken blir jag lat. Jag blir stressad och trött av bara veta vad jag inte kan äta och allt jag måste träna och att jag måste avstå av massa skit.

En kill kompis skrev en schema till mig, han är PT och han ska se till att jag kommer i form. Men när han förklarade shchemat så tappade jag all lust. Hur fan ska jag orka. och han sa tydligt du får inte äta de och de annars blir det extra tränings pass. Du måste speciellt avstå från fest och Alkohol!!!! Då tänkte jag sarah o elin kommer dö. Vi har som rutin i vårt liv att dra ut varje fredag. Hur ska det gå till. Få fan underhålla för min nya Pt att jag drar ut och festa. Hoppas han inte läser min blogg hahah.

Men jag ska komma igång. Men jag tänker fan inte träna extra för att jag drar ut, jag dansar ändå hela kvällen och bränner massa kalorier. och fredag / lörd / sönd vill jag inte ens höra om träning och bantnign dom är heliga för mig.
Men fy fan har fått en erbjudande så jag msåte verkligen komma i form men jag vill inte avstå från så mkt. Plus att jag måste ta körkortet .. Hahha har hållt på med det jävla körkortet sen jag var 17 är så jävla lat. Bara tanken att jag måste ta den stressar mig.
Min Pt måste vara sut för att när han förklarade shcemat så var det mkt som jag var negativ för haha. Stackars kille. Men för att jag ska komma igång måste man peppa mig och typ tvinga mig och göra roliga saker. Jag sa klart o tydligt att jag gillar promenader och spela badminton. Dansa tror jag inte att han kan :P

Jag känner mig själv i slutändan kommer jag inte göra något av det jag skrivit för att jag har stressat upp mig